Ja, kan inte någon bara göra det åt mig så jag slipper.

Det händer olyckor hela tiden, det finns mängder med fel plats och fel tillfällen, det kryllar av dumma människor så jag ser inte problemet?

Konstigt att jag inte blöder till döds av alla skärvor som flyger runt som ett resultat av kastade stenar i ett glashus men inte en enda skärva träffar mig.

Eller?

Kanske jag redan är så dränerad att jag inte kan förlora mer.

Man får inte mer än vad man klarar av sägs det.

Jag undrar varför det känns som jag ska leva på gränsen till att ge upp hela tiden, vad är meningen med det?

Ja inte faan vet jag iallafall, finns säkert någon däruppe (därnere?) som hånflinar och ser nöjet i det hela men jag fattar iallafall inte poängen.